(ap)Saras blogg

Nu har Linda åkt hem igen och med henne försvann förutom kanske 5 kg packning även min inspiration.. Inte helt oväntat dock, jag litar på att jag återhämtat mig ikväll! Just nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska stanna kvar i La Paz i några dagar, vänta på att jag blir frisk och sen klättra upp på Huayna Potosi (6088 moh) eller åka till jungeln (20 h buss). Hmm.

På de 15 dagar vi haft på oss har vi hunnit med massor. Ska försöka hålla mig till att dra höjdpunkterna, men det kommer förmodligen att bli en kortare novell ändå :) Vi började med att åka till Paracas i södra Peru där vi åkte ut till en ö och kollade på fåglar, pingviner, sjölejon mm. Klokt nog hoppade vi över resten av dagsturen (som skulle ha tagit oss till museum) och hyrde istället cyklar och cyklade genom öken till en vacker strand. Både blev helt betagna av hur vacker öken var (det är ju liksom bara sand..) och efter vägen fotades det en hel del! I Paracas hann vi cokså med en kollektivtaxiupplevelse som resulterade i att Linda fick sitta och hålla i en skottkärra så att den inte skulle ramla ur bakluckan..

Därefter åkte vi till Huacachina. Vi anlände på kvällen och insåg inte förrän vi vaknade nästa morgon att vi var omgivna av sandberg och att Huacachina är en oas mitt i öknen. Det var riktigt häftigt och eftermiddagen spenderades till att åka runt med en jeep i öknen (KUL!) och stanna vid diversre backar/stup för att köra sandboarding. Efter ett smärtsamt och frustrerande första åk (det var ju inte alls som att åka snowboard!) gav jag upp och gjorde som många andra och la mig på mage på brädan istället, det var roligare och gick fortare :)

Vi lämnade öknen med känslan av att vi upptäckt något för oss helt nytt och häftigt, och att vi gärna hade stannat lite längre.. Bussresan till Cusco var lång och utan AC, men vi kom fram (några timmar försent) och vi lyckades peppa för att gå ut. Efter massor med dansande gick vi hem i ganska god tid tyckte vi och insåg sedan att klockan visst hunnit bli sex på morgonen innan vi var tillbaka på hostelet.. Efter att ha utforskat Cusco några timmar begav vi oss mot Aguas Calientes (byn nedanför Machu Picchu) dagen därpå. Vi gick sedan upp tidigt och fick som belöning se Machu Picchu i soluppgången. Det var häftigt, och vackert och precis som på bilderna (fast lite bättre). 

Hittills hade allt gått som smort men när vi kom till Titicacasjön började motgångarna komma. Först och främst hade vi räknat lite fel på hur mycket pengar vi skulle behöva vilket resulterade i att jag fick försökta charma "toalettdamen" för att hon skulle låta oss betala toalettbesöket med kex istället för mynt. Det gick inte. Sen började Linda känna sig risig pga sömnbrist mm. Sen var det en politisk blockad som gjorde att vi istället för att åka buss genom en mellanstor stad fick bära våra alldelse för tunga väskor i 1,5 h. Sen klantade vi oss lite vid Bolivianska gränsen och fick gå tillbaka till Peru för att få en stämpel vi missat. Sen fungerade inte bankomaterna. Sen börjades det pratas om att det skulle vara blockad i La Paz de följande dagarna och att vi därför inte skulle kunna ta oss till saltöken utanför Uyuni. Sen blev Linda sämre och mådde riktigt dåligt och vi kom fram till att det var höghöjdssjuka hon drabbats av och inte bara sömnbrist. Tung dag alltså..

Men sen vände det, Linda kände sig bättre, blockaden i La Paz uteblev och vi tog oss till Uyuni, hittade ett bra bolag och åkte iväg på en tredagarstur för att se saltöken, vanlig öken, sjöar i olika färger, djur, häftiga klippor och vackra berg. Vi hade tur med vår grupp och våra chaufförer. Dag två på morgonen när vi skulle åka iväg från första lägret, var det några tjejer som stoppade vår bil och ville ha hjälp då deras tre chaufförer alla var rejält fulla och hade festat hela natten. Vår chaufför som vi ändå tyckte verkade snäll och vettig sa att de skulle vänta två timmar, sen var de nog körbara... Vi var tveksamma. Det var i alla fall några väldigt bra dagar trots kyla och trots att även jag nu hunnit bli sjuk.

Efter Uyuni började det närma sig min födelsedag (på söndagen) så trots sömnbrist (pga nattbuss och förkylning), lite feber och massa hosta (för min del) var vi ju tvungna att gå ut och dansa på lördagen! På söndagen firade vi sen med att ta det lugnt, äta thaimat och chokladtårta, och gå på bio (American Pie - The reunion). Trots halvdåligt mående på måndagen åkte vi iväg och red och det ångrade vi inte en sekund. Hästar är härliga och att galoppera i de Bolivianska bergen var fantastiskt! Jag blev liksom efter ridturen i Colombia sugen på att hitta någon hästranch att jobba på i sommar och rida hela dagarna, hehe. Äventyrslusten hade i alla fall vaknat även hos min sjuka syster och det gjorde att vi efteråt bokade cykling till nästa dag - världens farligaste väg :) Det var väldigt kul och vackert och inte alls så svårt och farligt som vi trodde att det skulle vara. Vi kom fram till att det antal som förolyckas där varje år måste ha väldigt mycket otur. Det blev i alla fall ett väldigt bra avslut på två väldigt bra veckor!

Nu gäller det bara för mig att bli frisk och hitta inspiration till att fortsätta mitt backpackande ytterligare en månad. Jag bär med mig pappas två kloka råd: "man kan inte göra precis allting" och "hälsan är viktigast" :) Oftast brukar jag dock lyckas hinna med det mesta ändå, vi får se hur det blir den här gången.

Bilder hittar ni på facebook!

Många kramar