En tango (eller hundra)
Sitter nu på flygplatsen i väntan på mitt flyg och har för en stund sedan vinkat av mamma, som jag återser igen på Arlanda om lite drygt ett dygn. Jag och mamma inledde våra två veckor i Argentina i Salta där vi första dagen besteg en kulle med utsikt över Salta och satt sedan där på toppen och tittade på folk som gymmade och körde spinning. Det var lite oväntat, men mest oväntat var att musiken de spelade skulle ha platsat på vilken logdans som helst som kvällens buggmedley - jag och mamma kände oss som hemma :D Vi åkte sen på en turistbusstur där vi var ganska exotiska eftersom vi var de enda icke-Argentinarna. Dagen bestod i att ständigt bli petad på armen för att titta på något otroligt intressant, t ex ett tåg, en bro, ett berg, ännu ett berg, en liten kyrkogård eller en snöbeklädd bergstopp. Speciellt det sistnämnda tyckte de var helt fantastiskt (mamma som åkt skidor och skoter hemma på fjället några dagar tidigare var inte lika imponerad). Dock en trevlig dag med fantastisk utsikt och härlig stämning! Vi bestämde oss sedan för att hyra bil (håller tummarna för att inte pappa läer det här) och jag blev utnämnd till att vara chaufför. Det gick fint och på vägen till och från vinodlingssamhället Cafayate där vi besökte en vinggård och ett vinmuseum, såg vi bland annat röda, beiga och gula berg (och berg med alla andra färger där emellan). Väldigt vackert!
Efter Salta tog vi en härlig 24 h buss till Iguazu. Det blev en kort visit men vi hann med att gå lite vilse, promenera runt och titta på MASSOR av vattenfall från olika vinklar, bli attackerad av tvättbjörnar, dricka Cafayate-vin till vacker solnedgång och besöka en "räddningsstation" för vilda djur och återigen bli helt fascinerade av Tucan-fågeln. Mamma hann även med att bli myggbiten, klia sönder myggbetten i sömnen, få en allergisk reaktion och en otäck röd rand upp längs armen -> fick bli ett kort sjukhusbesök innan vi skulle med bussen, en spruta och en snabb informell betalning till läkaren som var snäll att hjälpa oss (17 kr gick hela kalaset på). Det var ingen 10 timmars väntan på akutmottagningen där inte. Eventuellt fick vi lite förutr..
I Buenos Aires låg fokuset på tango, salsa och tangoshower, men även lite shopping (främst second hand och tangotavlor hehe) och sightseeing har vi hunnit med. Jag förälskade mig lite i Buenos Aires främst pga att det finns så mycket bra dans (tango och salsa), men även för att staden verkligen är härlig i sig. Vi gav också de berömda argentinska stekarna några chanser, men varje gång kom vi fram till samma slutsats: de var stora, torra och rätt smaklösa. Tänkte en dag då jag kände mig ovanligt modig att jag skulle prova en typisk argentinsk rätt som hette chouru (eller något liknande), men när jag fick in tallriken och såg att köttet som servitrisen bekrivit snarare var olika delar av tarmar (och annat som jag inte vill veta vad det var) svek mig modet och jag frågade istället efter (och fick!) en bolognese. Pasta är alltid ett säkert kort!
Stekarna höll alltså inte måttet, men det gjorde i alla fall tangon. Tyvärr hittade vi inte någon bra lärare förrän näst sista dagen, men då fick vi göra det bästa av det och därmed ägna hela sista dagen åt tangolektioner :) Vi avslutade med salsalektion och sen dans på kvällen och efter det var fötterna lagomt trötta och ömma. Slutsatsen är i alla fall att jag definitivt vill åka tillbaka till Buenos Aires någongång, förhoppningsvis snart, men först vill jag hålla mig inom Sveriges gränser ett tag! Kan inte förstå att det bara är ett dygn kvar till kranvatten, hårtbröd, riktig ost, Tuffe och pappa, och ett språk som jag förstår helt och hållet. Härligt!
Efter Salta tog vi en härlig 24 h buss till Iguazu. Det blev en kort visit men vi hann med att gå lite vilse, promenera runt och titta på MASSOR av vattenfall från olika vinklar, bli attackerad av tvättbjörnar, dricka Cafayate-vin till vacker solnedgång och besöka en "räddningsstation" för vilda djur och återigen bli helt fascinerade av Tucan-fågeln. Mamma hann även med att bli myggbiten, klia sönder myggbetten i sömnen, få en allergisk reaktion och en otäck röd rand upp längs armen -> fick bli ett kort sjukhusbesök innan vi skulle med bussen, en spruta och en snabb informell betalning till läkaren som var snäll att hjälpa oss (17 kr gick hela kalaset på). Det var ingen 10 timmars väntan på akutmottagningen där inte. Eventuellt fick vi lite förutr..
I Buenos Aires låg fokuset på tango, salsa och tangoshower, men även lite shopping (främst second hand och tangotavlor hehe) och sightseeing har vi hunnit med. Jag förälskade mig lite i Buenos Aires främst pga att det finns så mycket bra dans (tango och salsa), men även för att staden verkligen är härlig i sig. Vi gav också de berömda argentinska stekarna några chanser, men varje gång kom vi fram till samma slutsats: de var stora, torra och rätt smaklösa. Tänkte en dag då jag kände mig ovanligt modig att jag skulle prova en typisk argentinsk rätt som hette chouru (eller något liknande), men när jag fick in tallriken och såg att köttet som servitrisen bekrivit snarare var olika delar av tarmar (och annat som jag inte vill veta vad det var) svek mig modet och jag frågade istället efter (och fick!) en bolognese. Pasta är alltid ett säkert kort!
Stekarna höll alltså inte måttet, men det gjorde i alla fall tangon. Tyvärr hittade vi inte någon bra lärare förrän näst sista dagen, men då fick vi göra det bästa av det och därmed ägna hela sista dagen åt tangolektioner :) Vi avslutade med salsalektion och sen dans på kvällen och efter det var fötterna lagomt trötta och ömma. Slutsatsen är i alla fall att jag definitivt vill åka tillbaka till Buenos Aires någongång, förhoppningsvis snart, men först vill jag hålla mig inom Sveriges gränser ett tag! Kan inte förstå att det bara är ett dygn kvar till kranvatten, hårtbröd, riktig ost, Tuffe och pappa, och ett språk som jag förstår helt och hållet. Härligt!
En liten film
Istället för att lägga upp bilder lägger jag upp en liten film från min och Lindas resa! Om det är otajmat är det så klart inte mitt fel, utan något fel på uppladdningen.. ;)
En resa med syster
Nu har Linda åkt hem igen och med henne försvann förutom kanske 5 kg packning även min inspiration.. Inte helt oväntat dock, jag litar på att jag återhämtat mig ikväll! Just nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska stanna kvar i La Paz i några dagar, vänta på att jag blir frisk och sen klättra upp på Huayna Potosi (6088 moh) eller åka till jungeln (20 h buss). Hmm.
På de 15 dagar vi haft på oss har vi hunnit med massor. Ska försöka hålla mig till att dra höjdpunkterna, men det kommer förmodligen att bli en kortare novell ändå :) Vi började med att åka till Paracas i södra Peru där vi åkte ut till en ö och kollade på fåglar, pingviner, sjölejon mm. Klokt nog hoppade vi över resten av dagsturen (som skulle ha tagit oss till museum) och hyrde istället cyklar och cyklade genom öken till en vacker strand. Både blev helt betagna av hur vacker öken var (det är ju liksom bara sand..) och efter vägen fotades det en hel del! I Paracas hann vi cokså med en kollektivtaxiupplevelse som resulterade i att Linda fick sitta och hålla i en skottkärra så att den inte skulle ramla ur bakluckan..
Därefter åkte vi till Huacachina. Vi anlände på kvällen och insåg inte förrän vi vaknade nästa morgon att vi var omgivna av sandberg och att Huacachina är en oas mitt i öknen. Det var riktigt häftigt och eftermiddagen spenderades till att åka runt med en jeep i öknen (KUL!) och stanna vid diversre backar/stup för att köra sandboarding. Efter ett smärtsamt och frustrerande första åk (det var ju inte alls som att åka snowboard!) gav jag upp och gjorde som många andra och la mig på mage på brädan istället, det var roligare och gick fortare :)
Vi lämnade öknen med känslan av att vi upptäckt något för oss helt nytt och häftigt, och att vi gärna hade stannat lite längre.. Bussresan till Cusco var lång och utan AC, men vi kom fram (några timmar försent) och vi lyckades peppa för att gå ut. Efter massor med dansande gick vi hem i ganska god tid tyckte vi och insåg sedan att klockan visst hunnit bli sex på morgonen innan vi var tillbaka på hostelet.. Efter att ha utforskat Cusco några timmar begav vi oss mot Aguas Calientes (byn nedanför Machu Picchu) dagen därpå. Vi gick sedan upp tidigt och fick som belöning se Machu Picchu i soluppgången. Det var häftigt, och vackert och precis som på bilderna (fast lite bättre).
Hittills hade allt gått som smort men när vi kom till Titicacasjön började motgångarna komma. Först och främst hade vi räknat lite fel på hur mycket pengar vi skulle behöva vilket resulterade i att jag fick försökta charma "toalettdamen" för att hon skulle låta oss betala toalettbesöket med kex istället för mynt. Det gick inte. Sen började Linda känna sig risig pga sömnbrist mm. Sen var det en politisk blockad som gjorde att vi istället för att åka buss genom en mellanstor stad fick bära våra alldelse för tunga väskor i 1,5 h. Sen klantade vi oss lite vid Bolivianska gränsen och fick gå tillbaka till Peru för att få en stämpel vi missat. Sen fungerade inte bankomaterna. Sen börjades det pratas om att det skulle vara blockad i La Paz de följande dagarna och att vi därför inte skulle kunna ta oss till saltöken utanför Uyuni. Sen blev Linda sämre och mådde riktigt dåligt och vi kom fram till att det var höghöjdssjuka hon drabbats av och inte bara sömnbrist. Tung dag alltså..
Men sen vände det, Linda kände sig bättre, blockaden i La Paz uteblev och vi tog oss till Uyuni, hittade ett bra bolag och åkte iväg på en tredagarstur för att se saltöken, vanlig öken, sjöar i olika färger, djur, häftiga klippor och vackra berg. Vi hade tur med vår grupp och våra chaufförer. Dag två på morgonen när vi skulle åka iväg från första lägret, var det några tjejer som stoppade vår bil och ville ha hjälp då deras tre chaufförer alla var rejält fulla och hade festat hela natten. Vår chaufför som vi ändå tyckte verkade snäll och vettig sa att de skulle vänta två timmar, sen var de nog körbara... Vi var tveksamma. Det var i alla fall några väldigt bra dagar trots kyla och trots att även jag nu hunnit bli sjuk.
Efter Uyuni började det närma sig min födelsedag (på söndagen) så trots sömnbrist (pga nattbuss och förkylning), lite feber och massa hosta (för min del) var vi ju tvungna att gå ut och dansa på lördagen! På söndagen firade vi sen med att ta det lugnt, äta thaimat och chokladtårta, och gå på bio (American Pie - The reunion). Trots halvdåligt mående på måndagen åkte vi iväg och red och det ångrade vi inte en sekund. Hästar är härliga och att galoppera i de Bolivianska bergen var fantastiskt! Jag blev liksom efter ridturen i Colombia sugen på att hitta någon hästranch att jobba på i sommar och rida hela dagarna, hehe. Äventyrslusten hade i alla fall vaknat även hos min sjuka syster och det gjorde att vi efteråt bokade cykling till nästa dag - världens farligaste väg :) Det var väldigt kul och vackert och inte alls så svårt och farligt som vi trodde att det skulle vara. Vi kom fram till att det antal som förolyckas där varje år måste ha väldigt mycket otur. Det blev i alla fall ett väldigt bra avslut på två väldigt bra veckor!
Nu gäller det bara för mig att bli frisk och hitta inspiration till att fortsätta mitt backpackande ytterligare en månad. Jag bär med mig pappas två kloka råd: "man kan inte göra precis allting" och "hälsan är viktigast" :) Oftast brukar jag dock lyckas hinna med det mesta ändå, vi får se hur det blir den här gången.
Bilder hittar ni på facebook!
Många kramar
På de 15 dagar vi haft på oss har vi hunnit med massor. Ska försöka hålla mig till att dra höjdpunkterna, men det kommer förmodligen att bli en kortare novell ändå :) Vi började med att åka till Paracas i södra Peru där vi åkte ut till en ö och kollade på fåglar, pingviner, sjölejon mm. Klokt nog hoppade vi över resten av dagsturen (som skulle ha tagit oss till museum) och hyrde istället cyklar och cyklade genom öken till en vacker strand. Både blev helt betagna av hur vacker öken var (det är ju liksom bara sand..) och efter vägen fotades det en hel del! I Paracas hann vi cokså med en kollektivtaxiupplevelse som resulterade i att Linda fick sitta och hålla i en skottkärra så att den inte skulle ramla ur bakluckan..
Därefter åkte vi till Huacachina. Vi anlände på kvällen och insåg inte förrän vi vaknade nästa morgon att vi var omgivna av sandberg och att Huacachina är en oas mitt i öknen. Det var riktigt häftigt och eftermiddagen spenderades till att åka runt med en jeep i öknen (KUL!) och stanna vid diversre backar/stup för att köra sandboarding. Efter ett smärtsamt och frustrerande första åk (det var ju inte alls som att åka snowboard!) gav jag upp och gjorde som många andra och la mig på mage på brädan istället, det var roligare och gick fortare :)
Vi lämnade öknen med känslan av att vi upptäckt något för oss helt nytt och häftigt, och att vi gärna hade stannat lite längre.. Bussresan till Cusco var lång och utan AC, men vi kom fram (några timmar försent) och vi lyckades peppa för att gå ut. Efter massor med dansande gick vi hem i ganska god tid tyckte vi och insåg sedan att klockan visst hunnit bli sex på morgonen innan vi var tillbaka på hostelet.. Efter att ha utforskat Cusco några timmar begav vi oss mot Aguas Calientes (byn nedanför Machu Picchu) dagen därpå. Vi gick sedan upp tidigt och fick som belöning se Machu Picchu i soluppgången. Det var häftigt, och vackert och precis som på bilderna (fast lite bättre).
Hittills hade allt gått som smort men när vi kom till Titicacasjön började motgångarna komma. Först och främst hade vi räknat lite fel på hur mycket pengar vi skulle behöva vilket resulterade i att jag fick försökta charma "toalettdamen" för att hon skulle låta oss betala toalettbesöket med kex istället för mynt. Det gick inte. Sen började Linda känna sig risig pga sömnbrist mm. Sen var det en politisk blockad som gjorde att vi istället för att åka buss genom en mellanstor stad fick bära våra alldelse för tunga väskor i 1,5 h. Sen klantade vi oss lite vid Bolivianska gränsen och fick gå tillbaka till Peru för att få en stämpel vi missat. Sen fungerade inte bankomaterna. Sen börjades det pratas om att det skulle vara blockad i La Paz de följande dagarna och att vi därför inte skulle kunna ta oss till saltöken utanför Uyuni. Sen blev Linda sämre och mådde riktigt dåligt och vi kom fram till att det var höghöjdssjuka hon drabbats av och inte bara sömnbrist. Tung dag alltså..
Men sen vände det, Linda kände sig bättre, blockaden i La Paz uteblev och vi tog oss till Uyuni, hittade ett bra bolag och åkte iväg på en tredagarstur för att se saltöken, vanlig öken, sjöar i olika färger, djur, häftiga klippor och vackra berg. Vi hade tur med vår grupp och våra chaufförer. Dag två på morgonen när vi skulle åka iväg från första lägret, var det några tjejer som stoppade vår bil och ville ha hjälp då deras tre chaufförer alla var rejält fulla och hade festat hela natten. Vår chaufför som vi ändå tyckte verkade snäll och vettig sa att de skulle vänta två timmar, sen var de nog körbara... Vi var tveksamma. Det var i alla fall några väldigt bra dagar trots kyla och trots att även jag nu hunnit bli sjuk.
Efter Uyuni började det närma sig min födelsedag (på söndagen) så trots sömnbrist (pga nattbuss och förkylning), lite feber och massa hosta (för min del) var vi ju tvungna att gå ut och dansa på lördagen! På söndagen firade vi sen med att ta det lugnt, äta thaimat och chokladtårta, och gå på bio (American Pie - The reunion). Trots halvdåligt mående på måndagen åkte vi iväg och red och det ångrade vi inte en sekund. Hästar är härliga och att galoppera i de Bolivianska bergen var fantastiskt! Jag blev liksom efter ridturen i Colombia sugen på att hitta någon hästranch att jobba på i sommar och rida hela dagarna, hehe. Äventyrslusten hade i alla fall vaknat även hos min sjuka syster och det gjorde att vi efteråt bokade cykling till nästa dag - världens farligaste väg :) Det var väldigt kul och vackert och inte alls så svårt och farligt som vi trodde att det skulle vara. Vi kom fram till att det antal som förolyckas där varje år måste ha väldigt mycket otur. Det blev i alla fall ett väldigt bra avslut på två väldigt bra veckor!
Nu gäller det bara för mig att bli frisk och hitta inspiration till att fortsätta mitt backpackande ytterligare en månad. Jag bär med mig pappas två kloka råd: "man kan inte göra precis allting" och "hälsan är viktigast" :) Oftast brukar jag dock lyckas hinna med det mesta ändå, vi får se hur det blir den här gången.
Bilder hittar ni på facebook!
Många kramar
